Crazy Bjorkstaff på utflykt

Igår skulle vi ha gjort forsränning….så blev det inte. Snön har inte smält på topparna än, så det är alldeles för mycket vatten i forsarna. Efter en liten spontaninspektion av de närmast oss är jag beredd att hålla med…
image

Istället skulle vi åka till Cogne och ta en kaffe igår när alla var lediga. Den lilla kaffeutflykten utökades och utökades och utökades…och blev tillslut först kaffe (yes, nåt blev rätt!), en promenad till det stora fallet, därefter ett glas vin hos några vänner. Där träffade jag en svenska som gift sig med en italiensk kock och nu bodde i Cogne sen 27 år. Trevligt.
Sen träffade vi Marco. Det var mer…ehhh… Intressant. Marco var nån form av vagabond, skidinstruktör och reklamansvarig för Red Bull. Han försökte förklara sina relationer för mig typ tre gånger. Jag fattade ingenting. Nån gång. Sen försökte de andra förklara Marcos relationer för mig. Lika förvirrat. Tillslut endade det upp med att han hade två fruar, en i England och en i Italien, tre barn, men det var inte med fruarna, en älskarinna i Aosta och en jeep. Jeepen var mycket viktig. Det hade jag förstått hela tiden. Det där andra är lite oklart och jag är inte alls övertygad om att jag fattade rätt.

När alla hade rett ut vem som var ihop med vem, under tiden jag klappade hunden Bruno och matade en get med löv, promenerade vi vidare till ännu en restaurang ägd av ”vänner”. Vi tyckte vi var värda snygglunch och inledde med gåslever och champagne. Med magisk utsikt!

image

Behöver jag säga att den sedvanliga gåsleverproduktionsdiskussionen blommade upp… Vi är dåliga människor. Så är det bara.

V åt oss vidare med Angus och Supertuscan, men skippade desserten eftersom alla hade drabbats av brutal matkoma.

Vi vilade lite istället och tyckte att livet faktiskt var rätt trivsamt.

20130624-111523.jpg

20130624-111608.jpg

Vi åkte nerför bergen igen, med sikte på vår vän med vinkällare och delibutik i Aosta. Egentligen skulle vår sommelier bara plocka upp några flaskor som skulle vidare till en annan restaurang….men vi blev kvar….

Den lilla kaffeutflykten blev en åttatimmars…och när jag kom hem var alla så trötta att vi ställde in vår planerade utgång och jag däckade i en solstol istället.

Idag är vi tillbaka i verkligheten. Jag har blivit ombedd att översätta min blogpost för husmansbord till engelska så Björk kan publicera den i lite olika sammanhang, tidningar och på hemsidan. Jag håller även på och förbereder för ett möte med alla björkinblandade för att diskutera nya sommarkonceptet, alla happenings, kommande showcookings och sånt.

Det går för runt. Det är kul!

Tjingeling!

20130624-113408.jpg

Annonser

Gästbloggar hos Husmansbord

Jag fick frågan om att göra ett gästinlägg på husmansbord.se och absolut, här är min Björkstory!

Då var jag tillbaka nere i Italien igen.

Och hur hamnade jag här? Tja, det var väl egentligen som det brukar vara, en blandning av tur, kontakter och tajming. Pelle Agorelius, som jag lärt känna via Husmansbord och redan i Grythyttan startat upp ett samarbete med, bland annat i samband med husmansbords smakpanel, gav mig ett erbjudande jag inte kunde motstå. ”Vill du åka till Italien och jobba? ” Några telefonsamtal och en hel del mejlade senare stod jag på Landvetter med passet i handen, knivarna i väskan och undrade vad i hela världen jag gett mig in på.
Nu, tre månader efteråt, med ett antal flygresor fram och tillbaka avverkade, flera stora showcookings gjorda, många hetsiga kvällar i brinnande service på Björk, ett cocktailparty på designmässan i Milano, en hel hög bra kontakter, flera photoshoots ( det var ingen som sa att modellande hörde till kockjobbet!), långa planerings och produktmöten, nya fantastiska människor i mitt liv och en mängd upplevelser rikare kan jag konstatera att, jodå, jag valde rätt som tackade ja den där marsdagen.
Vad är det då egentligen som är min uppgift här på Björk? Jag har flera. Givetvis jobbar jag som kock i köket, men även som kontakt mellan Sverige och restaurangen. Just nu håller vi på och upprättar ett samarbete mellan Björk och Konsum Värmland för att på ett smidigt sätt kunna importera de produkter vi vill ha och behöver från Sverige. Jag är också med och tar fram nya rätter, produkter och menyer som kan vara intressanta och jag är med och planerar event. Just nu jobbar vi med ett julbord för svenska ambassaden och det är inte bara, här en bit från kryddrullarnas, pressyltans, Janssons frestelsens och ostkakans hemmaarena.

För mig har jobbet vi gör på Björk och de rätter vi plockar in i menyerna fått mig att reflektera över svensk mat och svenska produkter. Vi gör väldigt mycket bra. Här är det dock inte det vi i Sverige uppskattar som går hem mest. Det är det andra. Det där typiskt svenska, som för mig innan var så svenskt, gammalt och trist att jag inte noterade det. Här är köttbullar, gravad lax och böckling finedining. Jag tror, bland annat det är enkelheten som uppskattas. De rätter som görs med få, men bra ingredienser där alla smaker får utrymme. Vi, kanske vi i matbranschen i synnerhet, vill gärna krångla till det, piffa upp och snygga till. Om en prästost är en bra prästost, låt den då vara en prästost. Är en rabarberpaj en bra rabarberpaj, låt den vara det. Här behöver den inte dekonstrueras, rekonstrueras eller något annat av allt det där vi svenska kockar har dille på. Här är den tillräckligt exotisk ändå! Just den biten tog mig ett tag att komma underfund med. Det som är vardag för mig är exotiskt, nytt och spännande här.
Detta inte utan att rätterna måste anpassas för våra italienska gäster. Vi har olika smakpreferenser, i synnerhet var det gäller sötma. För ett tag sedan presenterade jag en ny dessert som jag tyckte var rätt bra balanserad, men omdömet blev: ” Well Christine, it’s very good, but did you forget to add sugar…?”

En kväll kom en mina vänner och kollegor på restaurangen, mycket exalterad, till mig med sin iPad i högsta hugg och ropade ”Christine, have you seen this”!?!? It’s a cake, but it’s not sweet!” Jag förstod ingenting. ”Look at it, it’s amazing! It looks like a smörrebrödcake!” Hon visade en bild för mig och först då trillade polletten ner i den värmländska hjärnan. Det var en smörgåstårta hos hittat. I min värld finns det inget sexigt alls med en smörgåstårta och framför allt är en smörgåstårta inte amazing. För mig är det bara förknippat med begravningar och årsmöten, men när jag försökte se på det med hennes ögon, så jo…visst kan det finnas en tjusning. Det är ju egentligen en rätt konstig rätt och ja, den är nog en aning exotisk. Självklart ska vi göra smörgåstårta på Björk!

För någon månad sen gjorde vi en showcooking för matskribenter från Frankrike, Belgien, Schweiz och Italien här på Björk. Vi gravade lax, rökte korv, rökte rostbiff, gjorde inläggningar och bakade bullar. Att se fascinationen över mina kanelbullar är en märklig känsla. Jag gör dem ju bara precis så som mormor gjorde dem. Noggrannheten när de läste receptet och alla frågor fick mig att tänka till. Efteråt, när allt var klart, fick jag sitta ner som guide genom en avsmakningsmeny av våra rätter på Björk. Vi jobbade oss igenom laxpuddning, raggmunk med fläsk, köttbullar med gräddsås och lingon, gravad lax med hovästarsås, Janssons frestelse, sill, och böckling. I haglet av frågor fick jag börja tänka. Vad är historien bakom Janssons frestelse. Varför serverar IKEA så äckliga köttbullar när våra är så goda? Hur kom man på att grava lax? Vad händer i laxen när man gravar den, rent kemiskt alltså?! ( tack Stefan Wennström för att jag kunde svara på den frågan!) Är allt kött i Sverige rökt?
När det sedan, efter någon vecka, börjar dyka upp bilder på bullar på jäsning, bullar i fina korgar, glada tjejer på kanelbullefest på de europeiska matbloggarna (tillsammans med mitt recept!) blir jag faktiskt lite varm i hjärtat. Mormors kanelbullar erövrar Europa.

Nu är vi på sluttampen på vår sommarmeny och laddar för en period full av S.O.S, Västerbottenpaj, snaps, löjrom och rökt lax. Sen laddar vi för kräftskiva och surströmmingskalas och av någon anledning räknar jag med fler frågor om vår Svenska matkultur….

Hej vännen, här kommer en hälsning till dig!

Tjingeling!

Jag börjar göra mig hemmastadd här igen, det tar alltid ett litet tag innan man är inne i allt igen. Bara den jäkla väskan skulle behaga att dyka upp vore ju allt jättebra….

Jag har fått mitt ”schema” eller vad man ska kalla det. Jag jobba enbart kvällar… Alltså har jag alla dagar fram till klockan sex lediga. Glidarliv…. Fast, jag har ju en hel del annat att göra, förutom att stå i köket, så det ska nog inte bli några problem att fylla tiden. Om inte annat finns det ju en pool inte långt härifrån, väldigt sköna solstolar o en padda laddad med böcker… 😉 och en blogg att sköta förstås…. Plus att det är en hel del spännande på gång hemma i Sverige som jag också måste pyssla lite med härifrån.

Idag har jag, i princip, blivit beordrad att baka kakor. ”The cookies are horrible when you are gone! ” Ok, jag får väl försöka producera lite småkakor. 😉
Ikväll kör jag vanlig service i restaurangen, men imorgon är jag ansvarig för ett..tja..mingel kanvi väl kalla det. Avsmakningsmeny av våra rätter och jag ska prata svensk mat. Som vanligt. Alltid jag som åker på det där! 😉

Igår blev jag inkastad i en spontanshowcooking av smörrebröd för några journalister och skribenter. I kockkläder lånade av Julien ( jävla väskfanskap!) och ballerinaskor pratade jag svensk matkultur, rostbiff, bjöd på snaps och vevade med en böckling. Allt var som vanligt alltså. Utom skorna.

20130619-123922.jpg

Idag inledde jag med en promenad och ja, Aosta Valley är fortfarande vansinnigt vackert!

image

image

image

image

image

image

Strax ska jag och Aline på utflykt i bergen, lite oklart och hemligt var, men jag och kameran ska vara packade på parkeringen halv två. Får se vad som händer….

Can’t stop this thing we started!

God morgon världen!

Efter en bra resa kom jag tillslut fram till mina alper och min finaste Aosta valley igen. Trots lite missöden med min väska, som antagligen befinner sig på egen utflykt nån stans mellan Karlstad flygplats och Malpensa i Milano… Hoppas den dyker upp snart. Som tur är var jag en aning förberedd på att det kunde hända och hade packat ett litet emergency-kit i handbagaget. Dock är jag ju såklart utan mina älskade snyggprodukter…. Det är hårt ; )

Idag ska jag rivstarta med ett möte om produkter till nya menyn, ett möte om julbordet vi ska göra för svenska ambassaden och en synnerligen spontan showcooking för journalister. Tjoho!

Christine showcookar i piratbyxor o ballerinaskor. Proffsigt….

Igår, på flygplatsen, roddade jag hem ett riktigt kul projekt att se fram emot till hösten när jag kommer tillbaka. När allt är klart och confirmat, blir ni de första som får veta, jag lovar. Detta projekt satte igång en mängd tankar och det i kombination med lång tid på flyget att tänka skapade många högtflygande (hahaha…) planer.
Ror jag iland hälften av alla idéer jag funderade ut igår ska jag vara nöjd….

Nu ska jag äta frukost o sen ska jag tänka på julskinka.

Tjingeling

Last night in…the småstad

Sista kvällen i Sverige på ganska lång tid. Har varit i Värmland ett par dagar och hälsat på min fina familj och mina vänner. Imorgon åker jag söderut igen. Mot Aosta och Björk. Lite blandade känslor, ärligt talat. Jag inser att jag kommer sakna sommaren i Sverige och allt och alla jag har här, men samtidigt vet jag att det är såååå bra hos Björk-familjen.
Ikväll färgar jag håret, intensivträffar min lillebror, småstadsmyser och lagar beasås.

Sova kan man göra när man är död.

Det är lite mycket nu. Mycket mycket. Eftersom vi hade en viktig, stor examination igår har ju liksom allt fokus legat på den. Nu är det dags att ta tag i resten. Allt det där som ska fixas innan jag drar till Italien igen. Denna svängen blir jag borta drygt två månader, så det är litegranna att tänka till på. Typ köpa linser. Typ packa smart. Typ boka flight. Typ se till att allt på hemmaplan funkar under tiden. Typ gå på möten här i Sverige om vad jag ska göra ihop med Husmansbord när jag väl är på plats. Typ organisera ett julbord. Typ läsa en miljon dokument. Typ… Typ… Typ…

Igår tog jag dock en kväll off. Helt död efter examinationen. Trots det orkade jag masa mig ner en våning till mina vänner David och Hanna som bjöd på brasa och champagne. Vi eldad upp deras möbler, åt chips och pratade. läääänge. De flyttar från hyttan helt nu. Jättesorgligt.

20130613-170638.jpg

Hyttan är märkligt dött nu när alla har åkt iväg. Det blir en helt annan by. Under året är den livlig, full med människor, full fart och helt fantastisk. Nu går den ner i nån sorts dvala, med bara några nyfikna turister i jakt på Carl Jan som smyger omkring.

Nu: macka
Sen : telefontid.

Phu

Nu är det slut!

Då var det gjort, sista examinationen för terminen. Trots lite småschabbel i serveringen satt rätterna som ett smäck, så, va fasen, vi är ju kockar, inte servitörer.

Tema ”Fucking Åmål” med sex utplockade scener, förstärkta känslor och en passande dessert till varje rätt.

20130612-180015.jpg

Rätterna var fina, de flesta… Iaf de som inte skulle vara fula 😉

20130612-180121.jpg

Jag vill knarka!!!

20130612-180156.jpg

Nu…blir det en mycket sooooft kväll. Jag är helt slut. Tycker folköl, chips o Stefan & Kristermaraton verkar vara det optimala sättet att spendera kvällen på, men nu var det helt plötsligt någon som ropade något om rosa champagne…..

Ok, då, för en gångs skull……. 😉

Tjingeling i sommarkvällen!