Är det någon som missat Sulo & Idde – Kocksgatan Revisited så tycker jag att ni skall spana in den. Det är…som…mer grown-up än Winnerbäck, festligare än Sundström och inte lika klämkäckt som Shutrick.

Som vanligt är det texterna som appellerar på mig. (o så är det ju tonsatta dikter av Ernst Brunner) Musiken känns väl inte alltid helt fräsch och trendig, (vem som nu har hittat på att allt måste vara så jäkla fräscht hela tiden) saxofonen på spår 7 Oldboy kanske jag hade plockat bort, men å andra sidan är det  kanske det easy, gubbiga som är lite goddigt….o så gillar jag omslagets flirt med Bob Dylan, men..jag vet inte om jag tror att den håller.

Jag är inte helt övertygad. Det är ju alltid det där med känslan. Som en gitarrist Magnus ironiskt brukar citera ” Du har känsla, men saknar feeling”

Äh, läs inte vad jag tycker! Lyssna istället!

Annonser