Jag har en…kluven uppfattning om den här boken. Kort handlar den om en kvinna som, efter att hon förlorat allt beslutar sig för att starta restaurang.

För trots att Myriam är en sådan där charmig fransk kvinna som inte behöver läsa recept utan rent intuitivt kan slänga ihop en perfekt päron- och chokladäppelpaj med peppar, så är hon också gränsöverskridande på ett mindre attraktivt sätt. På ett sätt som snarare kan beskrivas som urspårat och chockerande. De fel som hon har begått i sitt liv har varit verkliga fel, och hennes skruvade beteende är skruvat på riktigt.

Hon döper sin restaurang till Chez moi, och gör sitt bästa för att skapa en hemma-hos-känsla. Men så är Chez moi också bokstavligen hennes hem, det ställe där hon äter, sover, lever. Hon badar till och med i det handfat där hon rengör restaurangens disk. (här skriker livsmedelshygienarn i mig högt av förskräckelse!)

Det gör ”Ät mig” till en mer komplex berättelse än den standard-chick lit som romanen annars kunde ha stannat i, men samtidigt gör det läsningen till en rätt kluven upplevelse. Det blir lite…äckligt och endar up i någon suspekt mix av tragedi och chic-lit.

Den får ett…Nja.

Annonser