I fredags pilade jag hem med min lilla snabba bil, hann med en snabbsmoothie hos mamma innan Sven Wollters föreställning.

Jag gick dit ganska förutsättningslöst och kom därifrån nöjd med allt, förutom en rejäl slaktning av Cohens I’m your man. Leonard Cohen – I’m Your Man Detta skall dock inte helt tillskrivas Wollter, mycket berodde på en synnerligen tafflig textöversättning till svenska. Jag var faktiskt riktigt imponerad av han sång. Bra. Ni som inte var där missade nåt. 

Efter föreställningen gled jag vidare och snabbvisiterade en liten tjejfest i V-bro, hann med en kaffe och lite av arten den förvirrade  ”min första mans nya frus kompis sa….” innan det var läge att hämta upp Darling med vänner som varit på whiskyprovning (och, vad det verkade, hade fått väldigt varierande mängd att testa……)  och, även de, varit i diskussionen ”min första fru var också sådär….” 

Ja, som vi alltid säger – Länge leve Kärnfamiljen, denna ständiga källa till underhållning och förvecklingar. 

Lördagen gjorde vi sista kiken på köket och fick som belöning en sväng till Värmlands museum  för lite trivsamt häng och goaste brunchen. På förekommen anledning vaknade den slumrande djurrättsaktivisten i mig vilket renderade i en bitter underton resten av helgen.  En promenad runt ett iskallt Karlstad för att skaka ner maten hann vi med innan vi återvände till skogen och tog en avspänd, rätt lugn kväll med introtävling, gissa riffet o knäckäpplen i öppna spisen.

Söndagen blev stillsam. Vi fikade oss runt innan det var dags för min mosters herrgårdskvartett att leverera en fantastiskt bra violinkonsert. Som motvikt till storkonsumtionen av finkultur krävde kollektivets yngsta medlem (som i kraft av sjuk och klen fick bestämma) en rolig film. Åsa-Nisse. Wälcome to Knohult- och ja, jag erkänner. Jag tyckte faktiskt den var kul. På ett urt sätt.

Annonser